Oj vad tiden går fort, nyss var det ju Måndag. Ibland så springer tiden bara iväg, och det är precis vad den gjort nu.
På Måndag åker Ronja till Teneriffa. Hon ska jobba som träningsinstruktör, i 6 månader. Detta är en stor dröm för Ronja och det här är något som hon verkligen vill göra och jag är glad att hon gör detta, att hon verkligen tar chansen och åker iväg för att jobba, att hon uppfyller sin dröm!

Jag vaknade tidigt idag, så jag slog på datorn och satt mig här. Jag slog på spotify och lyssnade på låten som Erik sjöng igår i Idol ---> Is it true - Yohanna.
Så när jag slog på låten, så slog tanken mig plötsligt, att Ronja åker på Måndag. Man har som inte riktigt fattat ännu att hon ska åka. Att det är så snart.. tårarna kom. Det gick som inte att hålla emot.
Jag är ju som sagt jätteglad för Ronja, men samtidigt när jag tänker att hon ska åka iväg och kommer inte hem förens om ett halv år så känns det så himla jobbigt.
Man kommer sakna hennes närvaro, hennes högljudda skratt, hennes inpuls-"vi käkar lunch idag", hennes myskvällar, hennes galna "träningsvisningar". Allt, jag kommer sakna allt som har med Ronja att göra.

Jag vet att ett halv år går fort, och många som läser detta nu tycker att jag är jätte löjlig som skriver detta. Men det tycker inte jag, Ronja är en kompis som står mig nära och då känns det tomt när hon inte kommer vara här.

Ronja är en person som ALLTID är glad, hon sprider glädje runt om kring sig. Ett halv år kommer gå fort, hoppas jag. Jag kommer sakna varje dag då Ronja inte är här.

Jag önskar henne all lycka med detta jobb, det är ju hennes dröm och det tycke jag att hon ska uppfylla också. Vi ses ju när du kommer hem.

Igår var jag till Ida mitt över dagen, hon ville ha hjälp med sitt hår. Och som dom flesta vet så är det jag som färgar hennes hår, då hon behöver. Jag färgade hennes hår sen fikade vi och så satt vi och pratade en stund om allt möjligt.

Nu när jag loggar in här på bloggen så ser jag att någon komenterat i min blogg. 

Tack för hjälpen med håret och för prat stunden.

Guld värt! :)

Puss & Kram

Och kommentaren var av Ida. Tänk att så lite, kan göra så mycket.

Jag har alltid sagt att vänner har man för livet, och man måste ta väl vara på dom. En dag kanske man inte har sina vänner kvar, om man inte ta vara på dom.

Jag skulle aldrig kunna vara utan mina vänner, aldrig. Vad vore jag utan dom?

Ida är en av mina vänner som jag har känt i flera år, hon är den som vet allt om mig. Allt. Hon är den som jag pratar med när jag är ledsen, eller glad. Hon har funnit där för mig då jag har behövt henne som mest. Jag skulle aldrig kunna vara utan Ida. Vad vore jag utan henne?

Ta väl hand om era vänner!

Jag är nog en av dom som såg på "Svenska Hollywoodfruar" igår kväll. Jag är inte heller den enda som bloggar om Anna Anka's beteénde i tv. Igår kväll så sa Anna Anka en massa sjuka saker, och det får mig verkligen att tänka. Alla som har pengar, dom blir precis som Anna Anka - självisk, bitter, elak och nedvärderande. Jag sa till min sambo, "så där blir man när man har pengar".

Anna Anka sa att dom som blir kända idag, har legat sig upp till toppen. Då tänkte jag det, det har hon ju själv gjort. Inte var det ju så att Paul Anka gick på gatorna i Hollywood en solig dag, mitt i allt stöter han på Anna Anka och det är kärlek i första ögonkastet. Aldrig. Anna Anka har legat sig till toppen, och hon är endast tillsammans med sin make för hans pengar. Det är pengarna hon vill ha, hon bryr sig inte ett dyft om något annat.

Första gången jag hörde talas om Blondinbella, så vart man jätte nyfiken och ville ju så gärna kolla in hennes blogg osv osv. Men efter ett tag så insåg jag ganska snabbt, att det är inget att vilja läsa. Så jag sa i förra veckan att jag ska aldrig mer besöka Blondinbellas hemsida, och jag har inte gjort det en enda gång sedan dess.

Blondinbella har en advokat till pappa, hon är pappas lilla flicka. Varför tror ni hon har så mycket pengar? Visst hon har en "kändisblogg" och eget företag, egen klädkollekion och det ena med det andra. Men vad har hon mer än pengar? Inget.

Blondinbella köpte typ 15 klänningar och 8 par skor, då hon skulle till NY för MTV Music Award. Hon bloggade för några månader sen, före sommaren, att hon varit till NK och shoppat kläder för 10,000kr.

Man blir inte ett dugg lyckligare av att ha en massa pengar, inte ett jävla skit. Man blir, egoistisk, bitter, elak och man nedvärderar alla andra som man tycker är lägre i rang än en själv.

Ingen annan vanlig svensk kändis, som har pengar är inte som Anna Anka eller blondinbella. Det är pengarna som stigit dom åt huvudet.

Jag bävade för denna dag, men det har gått bra trots allt. Nu är det över iaf, om man får säga så?!

Jag vet innerst inne att det var bäst så här, men det är ändå jobbigt att veta att vi inte ses något mera.

Jag fick inte chans att ta farväl av dig, för då var jag i Stockholm. Jag fick inte riktigt säga idag heller vad jag ville ha sagt då jag stod framme vid kistan. Klumpen i halsen och tårarna bara forsade.

Men jag tror, att du kände vad jag ville förmedla.

Du var som en Morfar för mig, den Morfar som jag inte fick.

Tack för den tid jag fick med dig, tack för allt.

Sov i ro älskade Morfar.

Jag har gått och funderat några dagar nu varför jag inte fått nå svar från csn om jag ska få högre ersättning eller ej. Så jag tänkte idag att jag ringer csn och frågar om dom fått in min förfrågan, och det hade dom.

Men då får jag veta från csn att försäkringskassan ska skicka mig pengar för att jag är med i arbetsförmedlingen, och det gör att jag inte får pengar från csn. Detta var något som jag inte visste, för att ingen har meddelat det till mig.

Så då ville csn att jag ringer på en gång till arbetsförmedlingen eller försäkringskassan och meddelar att jag inte ska ha pengar från försäkringskassan, utan att jag ska bara ha från csn som jag har ansökt om.

Så ringer jag arbetsförmedlingen, jag hade sån otur idag att dom har planeringsdag hela dagen och dom kan inte svara i telefon, och min handläggare finns inte på jobbet idag förtillfället heller.

Så då tänkte jag att jag ringer försäkringskassan själv då på en gång.

För det första så finns det inget direkt nummer till försäkringskassan i kalix, och för det andra så blir man kopplad till någon nationell kundtjänst där dom inte vet ett dyft om vad jag pratar om.

Så blev jag kopplad till en kärring j*vel, och jag berättade då mitt ärende och varför jag ringer. Jag förklarade även trevligt till henne att jag behöver ett intyg som syrker att jag inte ska ha pengar från försäkringskassan, utan att jag ska bara ha studiestöd från csn som jag har ansökt.

Efter många om och män, så börjar hon prata om när jag pluggade i våras. Men jag förklarade då att detta har inget med det jag pluggade i våras med att göra, varför jag ringde henne var ju för att jag ville ha ett intyg att jag inte ska ha pengar från försäkringskassan denna månad. Då får jag till svar:

- Men lyssna nu på mig!!(med världens suraste röst)

Då tänkte jag det, jag hade sån lust att svara till henne att det är hon som ska lyssna på mig. Jag ringer inte för nå dagar som gällde i våras, utan att jag ringer för ett intyg som jag vill ha som styrker denna tid nu, i augusti.

Och denna j*vla surkatta till telefonist fortsätter att vara otrevlig i telefon och det hjälpte inte mig ett dugg!

Så nu sitter jag här, ringt flera samtal utan hjälp. Imorgon ska jag till skolan och ha en engelska lektion, efter det så ska jag på begravning. Och vilket tid under det dygnet ska jag ha tid att ringa min handläggare, eller ens ha tid att svara i telefon om hon ringer mig?! Jag är upptagen hela dagen, och detta måste jag fixa i dag. För på måndag blir det aldelles försent. Jag kommer inte hinna få papper från försäkringskassan hemskickat till mig, och jag komer inte hinna skicka in nå papper till csn före försäkringskassan betalar ut pengarna(vilket gör att jag blir åtebetalningsskyldig), detta är resultatet av att jag får inga pengar i slutet på denna månad. KUL, VAD SKA JAG DÅ LEVA PÅ?

Jag är så frusterard, det var ren tur att jag kom på idag att jag skulle prova ringa csn och höra hur det blev med pengarna.

usch, nu vart det jobbigt igen. jag tänker för mycket, jag måste försöka sluta med det. blir bara jobbigt annars.

jag kan inte förändra situationen vi lever i, hur mycket jag än vill så går det inte.

jag ska försöka, för min min egen skull och för alla andras, att vara mer glad.

- im trying.

det tog inte så lång stund innan jag skaffade mig en ny blogg.

jag tänker och funderar på mycket, har alltid gjort det.

så från och med nu kommer jag att börja skriva ned mina tankar.

kanske inte kommer vara så mycket vettigt som kommer att skrivas här, men det är bra om man kan lätta på hjärtat någonstans.

som min bror brukar säga när jag ringer till han:

- Vad hade du på härtat?